Livet

Livet.

Det rullar på-

Jag kan ibland undra vad meningen är.

Jag sa härom dagen till en vän, att jag lever med min man. Vi har roligt tillsammans. Ibland är jag så jävla förbannad på honom. Fast jag vet att jag älskar honom men aldrig skulle erkänna det just då, i stridens hetta. Vi har roligt tillsammans. Ett liv utan honom skulle kännas hemskt. Tanken vid att något skulle hända honom gör mig kräkfärdig. Vi har samma humor. Vi har roligt. Vi skulle aldrig dela på oss. Jag vet att även min kära make retar sig på mig. Det tillhör livet.

Vänner. För mig minst lika viktigt. Att ha min nära vän att dela saker med som jag inte kan dela med någon annan i hela livet. Att våga dela de innersta tankarna, funderingarna. Det som skrämmer mig, som driver mig, som gör mig. Att hon inte skulle ha tid, att livet kommer emellan. Jag blir handlingsförlamad. Vet inte vad jag ska ta mig till.....

Jag har fyllt 40 år.
Jag har fem barn mellan 7-18 år. Jag älskar dem alla.

Jag tränar, det är en viktigt del i mitt liv. Jag mår bra av att träna.

Jag funderar över mitt intag, vad är bra för mig att äta och dricka. Hur mycket påverkas min vikt. Vad ska jag prioritera. Vad vill jag? Vad är viktigt för mig?

Jag har många delar i mitt liv som jag är kritisk mot. Som jag vill förändåa men inte riktigt lyckas rå på. För att jag inte har karaktären. För att jag har krav på mig själv som jag inte upprätthåller.

Tiden får visa vad det blir. Hur det blir. Jag fortsätter att älska. Det är vad jag kan göra. Livet går vidare... Jag tänker fortsätta att njuta. Allt vad jag kan.....

Ad Infinitum!