Jag har alltid haft en "känslig" näsa. Saker som jag tycker luktar illa tränger alltid igenom och gör sig till känna. Det är inte alltid så roligt kan jag säga, snarare tvärtom. Det blev dessutom värre efter senaste graviditeten, då jag var ovanligt kräsmagad. Det har liksom suttit i sen dess och kanske kommer det att vara så resten av livet.
Så, så fort någon i mitt hus "luktar" så märker jag det. Till exempel nu när vi har en tonåring så känner jag av direkt hon har glömt ta deo eller inte tvättat sig under armarna. Jag känner av på lång väg om maken åt lök på lunchen och jag kan knappt pussa på honom förrän tidigast nästa dag, eller när hela vardagsrummet luktar surt för att någon av barnen har svettiga blöta strumpor som får mig att vilja spy av stanken....
Så ska vi inte tala om ifall jag behöver "ta hand" om någons kräks eller skit som inte är Leos för det klarar jag av än så länge. Jag har fått kväljningar som aldrig förr de senaste två åren. Intressant egentligen, att den kan bli en sådan förändring som sedan sitter kvar i systemet efter att alla gravidhormoner sprungit sin väg.
Nåja, livet går vidare, både med och utan kväljningar på köpet.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar