Den här helgen har vår yngste här hemma bestämt sig för att ta ett skutt.
Han har rumpat sig fram i världen sen i augusti, han har börjat ställa sig upp och gå längs med saker sen ett tag tillbaka.
Igår tog han beslutet, helt själv, nu är det dags att börja gå. Så han kämpade. Reste sig mitt på golvet utan att hålla i sig, tog några steg, ramlade, skrattade, reste sig upp igen, tog några steg, ramlade, skrattade, reste sig.... Ja ni förstår. Han var helt slut sen, men glad över sina framsteg. Idag har han fortsatt träna, med gott humör!
Inte nog med det, nya ord har också kommit.
Ett skutt framåt i utveckligen med andra ord. 2011 är ett bra år!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar