Hospis

Tankarna snurrar i mitt huvud. jag funderar på döden, livsgnistan, ålderdom. Hur känns det egentligen att bli gammal idag? Hur kommer det att kännas när jag börjar bli till åren? Vad finns det för vård och möjligheter då? Tankarna väcks igen i och med den aktuella kursen på universitetet.

Jag tar fasta på drömmen jag och väninnan pratade om. Att öppna ett eget hospis. Ett vackert hus i vacker miljö där människor, vart de än är i livet och vad de än har med sig, får leva sin sista tid i det här livet. En möjlighet att njuta av det som är kvar. Det ska finnas läkare, homeopater, präst, sköterskor, alternativmedicinare samlat under samma tak, som alla erbjuder de boende det de önskar. Smärtstillande i tillräcklig mängd för de som önskar slippa smärtan.
Det ska finnas den mat som önskas, en egen kock på stället, vin till maten om man vill det. Allt för att tillmötesgå önskemålen. För att få leva sina sista dagar/veckor precis så som individen önskar! Det är de boende som ska bestämma hur de vill ha det.
Självklart ska hospis vara öppet för de som vill komma och hälsa på, när helst de vill.