Tär

Ikväll tog jag bort kompresserna från mina såriga hälar. Det var INTE en vacker syn.
Troligen tittar jag förbi Vårdcentralen imorgon för att få en lite mer kunnig synpunkt på hur jag ska hantera dessa stackars såriga saker.
Imorse tog jag makens skor, det är helt enkelt för kallt för att gå med hälen "bar". Så, jag tog makens skor, med lite mer utrymme och mer mindre frysrisk. Så, mellan 9-17 har jag gått omkring och skavt på mina redan såriga hälar. Smärtan tär, nå djävulskt för att citera en bekant. Vid fem var mitt tålamod helt slut, inga krafter, ingen glädje, ingen ork kvar.
Jag skulle kunna lägga upp en bild, men jag väljer att inte göra det, för det skulle bara skapa illamående och kväljningar typ. Så jag besparar er det.
Det råkar vara så att min vänstra häl känns liksom mer trasig än bara hälen, om det är en infektion/inflammation kring såret eller något annat, har jag ingen aning om. Men därav känns en koll från en läkare eller sjuksköterska som en bra idé.
Jag har bara mig själv att skylla och min envishet, kanske till och med min bakvända tävlingsinstinkt. Så nu sitter jag här, trasig, väntandes på att läka!