...skulle jag återskapa delar av det samtal jag hade med min vän idag. Två timmar äkta samtal med möte inbakat. Ett samtal med någon slags huvudfåra men med massor av små förgreningar och små utsteg här och där. Ett efterlängtat samtal.
Att vända ut och in på sig själv är också krävande, huvudvärken kom sprängandes, en trötthet med många gäspar framåt samtalets slut. När luren är pålagd, en tomhet, urlakad och som en urvriden disktrasa.
Egentligen borde jag kanske sova en sväng innan jag hämtar tjejerna, men nu är det för sent. Jag valde att slötitta på serier istället, vila hjärnan en stund. Nu är det dags att åka om tio minuter, dags att hämta mina prinsessor som haft lilla vasaloppet på skolan idag, på skridskor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar