Innerligt trött

Idag har varit en sådan där dag som jag varit helt galet trött. Både psykiskt och fysiskt.
Jag och maken gav oss ut i spåret i morse. Jag fick sova ganska bra i natt, ganska många timmar också. Jag har haft lite sömnstörningar i veckan, intensiva drömmar blandat med vänd & vrid.
Åter till spåret, maken och jag åkte dit imorse vid 9-tiden. Vi tog korta spåret, maken har inte sprungit på några år så vi testade. Det är ett rejält kuperat spår och för mig tog det bara totalt stopp. Det var det tyngsta jag upplevt träningsmässigt eller åtminstone löpmässigt, någonsin, hittills. Inte alls roligt.

Jag och mina tre åkte sedan via storhandling på coop, till mormor och morfar för ett besök och lunch. Trevligt och lite tungt. Det är inte alltid lätt att hantera att mina föräldrar blir äldre och äldre. De har var och en sina egna krämpor och smärtor att hantera och jag upplever att döden är närvarande mer vissa dagar än andra. Det skapar en stor sorg och rädsla i mig. Just nu är det en sådan period. Det var kvalitet att få umgås en stund med mor och far och framför allt att de fick träffa sina tre biologiska barnbarn också.

Väl hemma igen var jag helt slut, fysiskt och psykiskt trött idag. Lyckades sno till mig en nap i soffan i alla fall. Sen kvalitetstid med familjen här hemma. Alla fina barnen, maken, hemgjord pizza. Så, det blir nog inte en alltför sen kväll här idag inte, men det gör inget. För just nu känner jag mig bara lugn och avslappnad.