Träningsmässigt är jag på en platå nu, det står still, jag kämpar. Ut i spåret, försöker tänka positivt, kämpa, så kommer väggen. Tungt, stopp, motstånd och direkt börjar den inre surgubben mala i huvudet på mig. Helt plötsligt är jag fylld av tvivel på mig, på min förmåga och färglösheten tar över, trots att det finns annat färggrant att lyfta fram. Nej då, svartvita TVn är tillbaka, på alla kanaler.
Parallellt med detta, finaste M med sin komplimang igår. Finaste A i min klass som helhjärtat gett mig stöd, öppnat sin dörr och ja, den är sann och äkta. Finaste maken som också gav mig en komplimang senast igår och jag är otroligt glad över att han är riktigt bra på att ge just komplimanger. Finaste Pyret som delar allt och inget med mig. Ja, jag är så glad för de runt omkring mig som jag kan tanka från. Jag får inte glömma bort bästa Danne också. Lille Leo som ger av sin vackra kärlek. Tjejerna.... Oj, min lista kan visst göras riktigt lång. Vad härligt!
hjärta, glad gubbe och vad är tecknet för KRAM! Löw is in de er!
SvaraRaderaBästa du, gör det du är bra på och var bara du!