Jaha, så var man hemma igen. Dags att ta tag i verkligheten igen, vare sig jag vill eller inte.
Idrottslägret var precis rätt tidsmässigt, ett brejk från begravningstankar, döden, rådd, relationer, allt. Det var guld värt. Söndag kväll även bra, hem till maken och lilleman som jag längtat efter och vice versa. God middag, avslappning i soffan, många varma kramar.
Måndagen är här och med det som skrivet dags att ta tag i allt och inget, vardagen.
Jag har ändå haft lite tur, vardagen har smugit lite på mig idag. Visst, maken till jobbet som vanligt, fast jag och liten tog en sovmorgon och åt frukost tillsammans hemma. Sen väntade ett långt samtal med väninnan, som alltid gott. Har längtat, pratade bland annat om att "ta fram vraket i sig" med glimten i ögat. Nej men allvarligt talat, käpphästar har vi alla. Jag pratade en del kring mitt, kring känslor och funderingar i samband med pappas bortgång och kommande begravning. Tunga svåra saker, lätt att känna sig vilse.
Ringde mamma en sväng och kollade läget också. Åt lunch. Pluggade en mini mini stund (inte alls så som jag tänkte mig, det går jäkla sakta framåt med den här hemtentan). Tog en promenad med grannen i den kalla vintersolen. Via affären. Via dagis. Så tedrickande och samtal i ett par timmar. Mysigt. Lätt att prata med henne, vi har en hel del lika bagage fast ändå så olika som människor på ett sätt.
Storebror ringde och kollade av mig och läget..... Märkligt....
SMS från väninnan, långt och ärligt, försökte svara tillbaka. Det är svårt, jag vet inte vad jag vill, tänker, tycker, orkar just nu.... Lätt sårbar och skör och aningen hudlös. Behöver vara rädd om Mig.
Hem och lagade mat, överraskade maken med att stå för middagslagningen och det blev riktigt jäkla gott om jag får säga det själv. Fisk, ris, äggsås, rivna morötter, räkor.
Valt psalmer till begravningen.
Gos med lilleman och maken. Valde bort träning idag, mör i kroppen efter helgens bravader.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar