Den här veckan har mest dalat neråt känns det som. Att hantera en förälders bortgång är en jätteprocess. En mycket större process än jag någonsin kunnat ana. Det är så mycket mer runt omkring, så många saker som sker och som pågår både på insidan och på utsidan. Så mycket att fundera kring och ta beslut om. Saker kommer på sin spets helt plötsligt, agnar skiljs från vete och det är en process som sker både fort och långsamt. Det är som små små steg som jag håller fast vid. Dödsannons. Möte med präst. OSA begravning. Samtal att ringa. Begravning. Bodelning. Leta papper. Album. Välja psalmer. Det är en märklig blandning av praktiska saker, parallella processer. Runt omkring mina vänner och bekanta, hur de hanterar detta. Vem hör av sig, vem är tyst, hur ofta hörs vi..... mycket funderingar. En rejäl ensamhet blandat med självständighet och "jag klarar mig själv", blandat tung ensam sorg och en längtan.....
Jag får då och då frågan hur jag mår..... Den frågan kan jag knappt besvara för stunden. Fysiskt mår jag bra, frusen men det hör till min konstitution nu för tiden. Lite harklig, lite hes på vissa sångtoner, något täppt stundvis. I övrigt är det blandat, stundvis glad men oftast räcker inte glädjen till själen och inte till ögonen. Trött. Lågmäld. Ledsen. Som skrivet, mycket att tänka på, mycket att processa. På insida och utsida.
Igår kväll när jag och Lovisa åkte bilen hem från hennes tjejmiddag grät vi båda två. Vi pratade om morfar och mormor, vi pratade om relationer och vänner, vi pratade om de svårigheter kring pålitlighet och ensamhet och känslighet. Lite både imponerande och fascinerande att prata detta med sin tioåring.
Idag kom annonsen ut i alla fall. Ett steg närmare.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar