Jag har två huvudsaker just nu. Sen när jag tänker det inser jag förstås att det inte är så enkelt. Jag har förstås även skolan, familjen, vännerna och så mycket mer. MEN, det är två huvuddelar som tar den största platsen just nu. I mig, för mig.
SORG - som redan skrivet så många gånger, självklart tar och tär detta till en stor del min vakna tid. Dels tankar på pappa, pappa i livet, pappa på sjukhus, pappa döende och död i sjukhussängen. Dels allt runt om... som knappt ens går att formulera.
TRÄNING - det som normalt sätt alltid är viktigt och som fortsatt få ta plats för att jag mår bra av det. Min frizon, min chans att känna någon slags frihet, avlastning, andrum. I träningen finns (oftast) ingen som vet vad som händer, som känner mig privat, som ser på mig hur jag mår. Jag kan vara "en i mängden".
Jag läste på sorg.se hemsida att träning och ilska kan vara tillfälliga lättnader, det stämmer rätt bra in på mig. Fördelen är väl som jag skrev, att träningen redan var etablerad och det är ungefär på samma nivå som tidigare, så det är inte "skadligt".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar