Vasaloppsstarten - en upplevelse

Så har jag tillbringat ett par dygn i Mora. Efter mycket om och men for vi dit, vapensyster och jag. Det blev egentligen inte helt hundra bestämt förrän två tre dagar innan, vi har båda varit sjukdomsdrabbade och haft lite annat som satt käppar i hjulen så det var högst oklart om vi skulle åka dit eller inte. Jag laddade med en ljudbok på vägen, Keplers Eldvittnet. Riktigt spännande....

Vi möttes upp och tog en bil, hennes eftersom hon hittar utmärkt i trakterna, och for ner till arenaområdet för att lämna in skidor för vallning samt hämta ut nummerlappar. Det gick trots allt ganska smidigt måste jag säga och det var inte överdrivet mycket folk, jag hade förväntat mig än mer kaos. Dessutom hittade vi hamburgare att köpa, grillade över kol, utomhus, med allt på. Sås, lök, tomat mm. Mums! Dessutom kostade den bara 40 spänn, inklusive dricka samt en Lallerstedt sås på köpet. Mycket nöjda damer letade sig tillbaka till bilen för fortsatt färd.

Via affären för fikainköp mot vapensysters gamle morbror för en kaffe/te och artighetsvisit. Lite uppdatering på folket i byn där han bor. Därefter vidare till nästa släkting, kusinen. Jättetrevlig dam, med en trevlig sambo, boende i ett välkomnade och varmt hus. Det var gott att få ett ansikte på personen jag hört mycket om. Dalmålet klingande för fullt i öronen. Samt fika nummer två för samma eftermiddag. Men är det dagen för Loppet så är det, bara att äta med gott samvete tänkte vi och tog en macka till! Dessutom började det storma upp rejält utomhus, så pass att strömmen gick i byn efter en stund, så vi fick skapa mys med levande ljus istället.

Väl färdigpratade där, åter vi arenan för att hämta upp våra nyvallade skidor och vidare till vapensysters väninna S, där vi skulle bo våra två nätter. Färnäs hette den byn och ännu ett varmt välkomnade hus med trevligt folk i. S var superrar och go med en riktig mysutstrålning och kärleken hennes varm och trevlig han med. S hade fixat så fint i oss i hennes sons rum, med handdukar och chokladbitar. Dessutom servade hon oss med mat och frukostar. Gott som sjutton!

Så var det dags.
03.00 ringde klockan på söndag natt. Helt groteskt att gå upp den tiden, men vad ska man göra.... Bussen från Mora gick mellan 04 och 04.30 så det var bara att masa sig upp. Klä sig i skidstassen, packa allt som skulle med och stoppa in lite havregrynsgröt med hallonsylt vid halv fyra tiden.

Bussen upp till Sälen tog dryga 90 minuter så jag hann slumra lite på vägen. Väl på plats blev det faktiskt inte allt för mycket dötid innan starten, det tog sin lilla tid att promenera bak till sista startledet samt att köa för att besöka bajamajan.

Vädermässigt hade vi tur. Tre fyra minus i starten, solen som kom upp över kammen en stund innan starten gick. Lite kallt om tårna bara ett tag, men i övrigt helt ok.
Väl iväg var det, som väntat och varnat, kaos vid första backen upp. Det tog över en timme att komma första två km, sen tog det väldigt lång tid tills den tredje km var avklarad också. Sen var första stockningen över.
Vallamässigt var mitt glid relativt dåligt. Tyvärr. Fästet ska jag inte klaga på dock, men jag hade gärna haft mer glid under laggen. Dock hörde jag från fler håll efteråt att många haft problem med just glidet denna dag. Kanske var det de milda graderna, vad vet jag. Jag är långt ifrån bra på att valla.
Teknikmässigt visste jag redan att jag är långt efter också. Jag fick en del pepp och tips av vapensyster, det var kanoners. Jag kände skillnaden direkt, men orken fanns inte någon längre stund. För få mil i kroppen, för taskig teknik. Bromskloss. Blåbär.... Jag fann glädjen stundvis, men mest slit och ledsen och för svag i kroppen. Jag valde att hoppa av vid andra kontrollen. Då hade väninnan min dragit före mig redan, vilket hon gjorde helt rätt i, så hon fick åka "på riktigt", eftersom hon har tekniken och flytet och glädjen i sin åkning.

Jag klev av i Mångsbodarna, efter 24 km. Jag lämnade in chipet och tog bussen ner till Mora. Värmde mig i solen bakom bussens fönster. Helt överens med mig själv att det var läge att bryta och dessutom nöjd över att jag valt det själv och inte blev tvungen på grund av att tidsspärren dragit snöret i vägen för mig. 

Det slutade med att vi båda bröt loppen, så vi möttes upp nere i Mora så småningom. Hämtade våra överdragskläder och tog bilen tillbaka till S. Där dusch och vila och helt enkelt få landa en stund. Jag drack vatten och te, samt läste min bok jag hade med mig.

Till kvällen bjöds det på bubbel och kycklingwok mm. Ännu en trevlig och glad kväll. Jag drog mig tillbaka hyfsat tidigt. Tänkte de gamla kompisarna kunde behöva lite egentid tillsammans och jag var rejält trött efter dagens bravader.

Summan av kardemumman som det känns just nu är att jag är nöjd. Jag har upplevt vasaloppsstarten, i och för sig typ längst bak i sista ledet. Men ändå. Det var en upplevelse. Hur mycket människor som helst, helikoptern som flög över då och då. Speakern. Känslan i luften.

Jag är glad för min upplevelse och jag är glad för pepp och tekniktips även om det såklart varit bättre att göra det under träning, gärna månader innan starten. Men jag har bestämt mig för att jag är glad för min upplevelse. Skidor är inte min favoritgren och kanske kommer det alltid vara så, vi får se.... Nu får skidorna vänta ett tag, nu ska jag jobba för att hitta glädjen i träningen och hitta nytt fokus för nästa utmaning.