Jag är inne i en period nu som jag inte riktigt förmår sätta ord på fullt ut, men vad jag kan sätta ord på är att saker generellt känns tungt och jag har svårt att se mening och jag saknar driv, framåtanda.
Vid ett flertal tillfällen lyfter jag telefonen för att ringa, men lägger ner den igen. Vill jag egentligen prata? I så fall med vem? Om vad? Är det ens någon mening att prata? Vad hjälper det mig? Den i andra änden?
Jag sluter mig mer och mer i mig själv, har ingen lust att träffa folk, ingen lust att åka till skolan, ingen lust att gå ut bland människor, inte gå och handla. Motståndet är stort Jag trivs här, hemma i mitt hem, gärna med en stund i solen. Fast ändå, känner mig rastlös och obekväm i mig, frustrerad, låg, utan mening.
Vad och var vill jag egentligen? Hur mår jag? Det har jag ingen aning om just nu.
Må hända är detta nästa steg i min sorg som krockar med en annan sorg vilket gör mitt inre mer förvirrat...
Det finns inte kraft att lyfta omgivningen, inte ork att ge mer av mg själv. Tröttheten är konstant närvarande och tar över stundvis och jag missar kvalitetstid med min familj. Vad missar jag mer? Hur länge ska det behöva vara såhär?
Jag vet inte var jag är på väg....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar