tomt

Tomhet, visst kan det finnas tomhet tidvis. På insidan, i kontakten med omgivningen, saknad i form av tomhet.

Jag tittar på mig själv och inser att jag har känt tomhet mer än vanligt de senaste veckorna. Som om allt redan sagts, som om jag inte har mer att dela eller säga. Det är en udda känsla, jag brukar oftast vara uppfylld av känslor, känslomänniskan som jag är. Därmed inte sagt att jag mår dåligt över det, eller känner mig obekväm i det, det är bara tomt och det är ovant.
Det är lite som känslan av att jag sagt mina tankar och min åsikt så många gånger att jag ledsnat på att säga det fler. Det är inte mottagaren som saknas eller inte lyssnar, det kan vara diskussioner och ett möte i samtalet men det är ändå som om det bara blir tomt när jag tänker på det och jag saknar lust att prata om det, igen......