vakuum

Jag tror jag är inne i något slags mellanläge, eller tomrum, eller vakuum.
Jag satt och försökte skriva ett mail till väninnan, det är som om jag inte når mig själv. Eller så håller jag mig själv på avstånd, tittar inte på djupet. Eller så är det bara ett slags mellanläge.

Det har varit hektiskt skolmässigt, där har vi kämpat på hårt för de två delar som skulle in. Nu har vi en paus där kan man säga, inlämningar är klara och nu har vi några dagars vila innan det är dags för opponering och examinering och därefter intervjuer och skapande av c-uppsats. Så vi kommer att ha att göra, det är det inget tvivel om.... Ändå har jag svårt att njuta och göra något vettigt av andningspausen....

Träningsmässigt har jag tappat motivationen. Jag balanserar mellan att låta mig själv bara få vara och ta paus från kraven. Bara träna det jag känner för när jag känner för det. Det kontra att bara göra det, träna, punkt. För att jag vet att jag mår bra av det. Det som även spelar in här är hälen min. Den gör ont, hälsporren ligger och lurar och jag känner av den direkt av vissa pass. BodyJam är obra, löpning ska vi inte prata om. Löpningen som jag faktiskt ändå haft ett sug efter. Simning och spinning lär funka, men motivation och lust saknas för stunden.... Inte ens klassikern som varit ett av mina stora mål känns lockande just nu.

I övrigt är det mest tomt. Jag har inte varit så vidare social. Jag har inte gjort så mycket. Jag har inte pratat med folk, av olika anledningar. Jag har träffat några vänner i veckan, över lunch och te och en middag. Ändå känns det på ett sätt som om jag inte pratat eller mött någon på riktigt. Egentligen har jag nog det, men det sitter i mig. Avståndet, distansen, vakuumet......