Titta inte bakåt, sa brorsan när jag pratade med honom. Ett samtal på en knapp timme, om framför allt familj och lite sidsteg där omkring. Det väcks känslor i mig. Tankar, funderingar, frågor och ett virrvarr av känslor. Jag vet inte riktigt var jag ska stå, hur jag ska känna, hur sortera allting....
Min brorsa har varit barnvakt åt mig flera gånger, jag hade ingen aning om det. Å andra sidan minns jag inte så mycket från min barndom. Bara bitar och vissa delar av den. Tråkigt att jag inte minns de stunder jag haft med mina syskon..... Vi har aldrig bott under samma tak....
Jag har fått en annan vinkling och insyn av saker, både skrämmande och berörande och en del av aha upplevelse. Det finns en del i mig som har stängt av / förträngt bakåt och jag kan förstå varför. Det finns delar som är för smärtsamma, som jag inte vill gå tillbaka till. Bland annat min känsla av ensamhet och utanförskap och den konstant närvarande flodhästen i vardagsrummet....
Vi har våra egna val att ta, våra egna steg, vår egen stig att vandra. Tidvis är det bara så svårt, vilken väg ska jag välja, hur ska jag agera, vad ska jag göra av mig själv och det som gnager på insidan som en råtta gnager i väggen i det gamla huset.
Huvudvärken smyger sig på. Två dagar med input, känslor att sortera, försöka se framåt....
Parallellt tankar kring just framåt, framtid, utbildning, arbete.... Ja, det är ett tag kvar, men det smyger sig på mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar