I år var det så dags igen. Ny partner. L som jag känner väl sedan barnsben. Vi är ett bra team. Jag är tränad, hon mindre tränad. Vilket gör att jag får peppa henne under loppet och det känns kul.
Jag var faktiskt inte så speciellt nervös inför start. Mer förväntansfull och med en längtan att få ta mig runt den vackra banan.
Vi tog oss runt banan. 10 simsträckor, varav två i sjön Ången och resten i Östersjön. Jag trodde det var ganska så lugnt med växtlighet under ytan då jag vet att min partner inte är så värst förtjust i dem. Det visade sig vara helt falsk marknadsföring. Jag tror alla simsträckor innehöll växtligheten i vattnet som slingrade sig upp.
Min enda reaktion kring under vattnet var att det kom ett par maneter. Jag har riktigt svårt för dem, trots att de på Östkusten är helt ofarliga och inte ens bränns. För mig är de äckliga och slemmiga.
Löpningen är blandad mellan skogsväg, stigar, terräng, stock & sten. Fantastiskt och för oss utmanande.
Nöjda och glada i mål, tacksamma för upplevelsen, lagom tröttna i kroppen.
Är du sugen på ett lopp rekommenderar jag varmt Ångaloppet.
Tack för ett härligt, fantastiskt, inspirerande lopp!
![]() |
| Foto från Ångaloppets FB-sida, klicka här! |

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar