Det är två år sedan jag genomförde ett triathlon senast. Jag erkänner att jag knappt suttit på en cykel i år över huvud taget. Varken en spinningcykel eller än mindre än racer. Två turer med MTB och ett par gånger tur retur arbetet. Dagen före triathlonet cyklade jag i alla fall ungefär 16 km på racern. Premiärturen för i år.
Dagen för loppet var det regn. Regn regn regn. Som det regnade. Hela vägen dit. Hela vägen från parkeringen till tävlingsområdet. Hela tiden i väntan på starten. Större delen av cyklingen. Sen blev det faktiskt uppehåll. Vid den tidpunkten spelade det egentligen mindre roll eftersom allt redan var genomblött.
Humöret var ändå på topp, trots väderleken. Maken var också med och startade men blev tyvärr tvungen att bryta. Jag körde vidare och tog mig i mål. Jag hade min 2xu tri-suit, den är riktigt skön att köra i. Kort våtdräkt utanpå vid simningen.
Sträckan är 1/6 Ironmandistans vilket innebär 650 m simning, 30 km cykel och 7 km löpning.
Vattentemperaturen låg nog på runt 18 grader, men det kändes ganska svalt ändå måste jag säga. Det var ovanligt lågt vatten och precis lika mörkt som vanligt.
Cyklingen var relativt tung. Såklart, med tanke på den icke existerande cykelträningen då jag mer prioriterat att simma, styrketräna och försöka få till någon löpning. Runt tog jag mig och kördes om av massor av cyklister, somliga trevligare än andra då de delade med sig lite peppande uppmuntrande ord.
Parallellt med sprinten pågick medeldistans, vilket för dem innebar tre varv på cykeln och tre varv på löpningen, så det var mer folk på banan än enbart oss sprintare.
Förvånade nog var övergången mellan cykel och löpning inte så illa som jag trodde det skulle vara. Troligen på grund av att cyklingen i sig gick ganska lugnt men även för att jag bestämde mig för att promenera i uppförsbackarna på löpningen för att spara benen. Jag var väl medveten om att inte löpningen heller är på den nivån den borde vara.
Jag tycker om Sala, det är vacker natur och mycket vattendrag i olika storlekar. Större delen av löpningen är i naturen vilket jag tycker är härligt. Mestadels även då mjukt underlag att löpa på.
Maken fick heja på vid växling och vid målgång. Det var mysigt. Jag har aldrig haft någon som har varit och hejat på mig under lopp så det var trevligt att han stannade kvar och gjorde det och väntade in mig innan vi kunde åka hem igen.
Jag är nöjd med min insats, även om det inte var någon supertid. Jag kom inte sist heller. Troligen kommer vi att starta även nästa år om vi är hemikring.
På vägen hem åkte vi och köpte italiensk glass, den var riktigt god. Pistage och lakrits tog jag. Pistage var inte så speciell men jösses så god lakritsglassen var.
Väl hemma var jag så trött så jag tog mig en vilostund innan jag socialiserade med familjen under kvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar