Under förra sommaren kom vi på att vi skulle göra ett litet simäventyr med klubben. Nu har evenemanget äntligen genomförts. Såklart inte utan visst drama.
Vi har enbart möjlighet att frakta vår kanot på takräcket. Vilket efter denna dag aldrig igen kommer att ske. Jag är alltid nervös när den ska fraktas, vi har gjort det två gånger tidigare. Det är en av anledningarna till att vi inte använder den oftare. För att jag är så nervös för att den inte ska sitta kvar. Vilket den typ inte gjorde denna gång. Jag har lätt panik, en gång på vägen dit fick vi stanna, två gånger på vägen hem. Inklusive mänskligt handtag för att den inte skulle ramla av sista biten hem. En pärs. Tog mer av min energi än simningen.
I vilket fall tog vi oss till en typ av strand i Ålsten där vi sjösatte kanoten, drog på våtdräkter och packade det vi skulle ha med oss. Det vill säga ombyteskläder, lunch, vätska och lite annat smått och gott.
Tre simmande kvinnor och en paddlande kvinna genomförde äventyret, maken fick agera chaufför.
Vi hade bestämt oss för att simma hemåt, detta för att få se lite nya vyer och inte samma strandkant som vi sett hundra gånger.
Solen sken och jag tyckte vattnet var varmare än när jag simmade i Mälaren sist. Jag tog kort våtdräkt, trots att jag egentligen funderat på att ta en lång. Men då jag får mer ont i armar axlar av den långa valde jag att ta den klippta coltingwetsuit då den är min mjukaste och mest följsamma.
Vi simmade 3 km innan vi tog matpaus. Vi tog oss i land i en liten glänta med lite naturlig stensandstrand. Det var perfekt för jag började bli riktigt hungrig. Vi blev lite frusna vi med våtdräkterna, men det gick hyfsat ändå. Jag tror vi rastade i ungefär 30 min innan vi for vidare. Vi satte upp som mål att ta oss till Södra Ängby, vilket vi gjorde. Tyvärr började det regna, oväntat då det inte skulle regna på hela dagen, vilket var lite tråkigt för kanotchauffören. Plus att hon fått sällskap av en simmare i kanoten vid Nockeby.
Sista kilometern började jag faktiskt känna mig riktigt nöjd med simmandet. Det var lagom och totalt fick vi ihop dryga 5,5 km simning.
Väl hemma igen när alla fått på sig kläder och lämnat av saker skålade vi i bubbel. Då var solen tillbaka så vi kunde sitta ute och njuta lite till av vår dag.
Kroppsligt kände jag av axlar lite grann, svank och ländrygg lite mer. Men det var hanterbart.
Vi har bestämt att det får bli tradition att genomföra ett simäventyr årligen. Nästa år får vi planera in andra vyer att utforska från vattnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar