Tidig morgon under sista semesterveckan.
Att landa hemma i söndags var en omställning som tog ett dygn att vänja sig vid. Jag var redo att åka hem men ändå inte redo att vara hemma. Hemma innebär att det kommer en vardagskänsla och måsten. Gårdagen använde jag till fullo för att tvätta, plocka, packa upp, städa, handla.
Men, nu i arla morgonstund åker jag. Helt utan barn och hund och man. Jag ska besöka en vän i Orust. Varför hon hamnade där tillfälligt är en annan historia, men jag vill passa på att hälsa på henne innan hon lämnar den ön.
Så, därav väljer jag att gå upp halv fem på morgonen en semesterdag, för att ta tåget västerut. Få ett extra litet andrum. Tacksam för att maken roar sonen och tar hand om hårbollen. Ytterligare en liten uppladdning inför hösten, som bär med sig andra utmaningar och en del ovisshet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar