namnlöst

Jag fryser, hösten kryper sig på mer och mer. Jag fryser mer och mer. Jag dricker te på te och försöker påminna mig till att varva med vatten och vatten så det ska finnas någon slags balans. Mina fina tofflor används flitigt på de kalla golven här hemma och den nya soffan går det utmärkt att kura upp sig i. Ljusen tänds både för myset och värmen.

På insidan pågår en konstant process, precis som vanligt, men ändå inte. Det är något nytt, något annorlunda, något jag inte riktigt satt ord på än. Det kliar i fingrarna att skriva, så därför sitter jag här nu. Knappar några meningar innan det är dags för dagislämning och praktik.

Pappa ligger på sjukhus igen. Först på grund av smärtan, som oftast. Sen ramlade han och slog i höften, därav är han fortfarande inlagd. Jag har dåligt samvete, jag har inte hälsat på än. Tiden bara försvinner från mig i kombination med att jag prioriterat mig själv och hur jag mår. Idag ska jag åka förbi honom iaf, direkt efter praktiken, eftersom jag ändå slutar i bra tid.
Mamma oroar mig till en viss del, vill inte att hon ska behöva dra det här tunga lasset hela tiden. Jag försöker ordna, försöker prata med biståndshandläggaren, men jag når henne inte. Vad ska till?

Praktiken rullar på, jag har fått lite mer kontakt med några av ungdomarna, jag börjar slappna av lite mer. Idag på morgonen har jag handledning med min handledare och vi ska formulera färdigt det dokument som ska lämnas in nästa vecka. Det är mycket tankar som väcks på denna praktikplats. Om nutid, dåtid, framtid och på olika plan. Individuellt för mig, min familj och vänner, samhället.

Livets pussel på det, då menar jag allt som ska klaffa. Tiderna som "ska" passas. Praktiken, hämtningar, lämningar, aktiviteter, handling, laga mat, min egen träning, tid med maken, att kunna landa och varva ner, finna plats för vännerna, mina egna mål med min personliga hälsa.

Jag fick ett besked igår som påverkar min tänkta stig som jag trodde var rätt, det är sorg och måste smältas för att förstås. Det arbete jag lade ner, förgäves.

Jag och maken ska på bröllop och en och en halv vecka, Leo ska sova borta på ett nytt ställe, ovant för mig. Han kommer förmodligen klara det bättre än jag. Samtidigt som en natt på en herrgård är efterlängtad. Jag prövade en tänkt klänning till bröllopet igår, ber för flyt så att den verkligen sitter perfekt om 11 dagar. Jag behöver bara komplettera med en kofta. Sen vad sjutton man ska ge i bröllopspresent, det är en riktigt bra fråga!

Ja ungefär sådär går funderingarna. Nu hinner jag inte mer utan jag måste ta liten under armen och ta raggarvolvon mot dagis!