Två veckor

Två veckor har jag genomfört på min praktikplats. Det som sticker ut mest än så länge är att det är intressant och att jag är väldigt trött. Det är så många intryck jag fylls av. Jag har en förmåga att bli berörd och att ta in energier och vibbar i rummet. Tänk dig då att vara i konstant närvaro kring 11 ungdomar och 2-12 personal. Sen ska du inte bara känna av alla dessa okända människor utan även observera, lyssna, förstå, analysera….. Tankarna går på högvarv konstant. Det är alltid något som sker. Det finns inte några raster utan det sker hela tiden ett arbete. Toaletten har helt plötsligt fått en annan innebörd. Där är fristaden, där finns en stunds möjlighet att bara landa och samla.

Självklart kan jag gå ifrån om jag vill, förutsatt att det inte är ett möte, eller en handledning som pågår (vilket det varit gott om hittills), och ta mig luft. Dock vill jag liksom inte missa något. Jag är nyfiken, jag vill gärna hänga med i svängarna.

Jag har fått chansen att komma lite närmare ungdomarna i alla fall och jag ser fram emot att lära känna dem mer. Jag vet och jag förstår att min handledare vill behålla fokus på just socionomrollen, men i denna terapeutiska miljö läggs det mycket tid på just terapimomenten. Vilket inte gör mig något eftersom även det intresserar mig.

Det är knepigt att hitta sin roll som praktikant. Jag måste handskas med mig själv ganska mycket. Jag är bra på att observera men inte lika bra på att tala, ta för mig eller ta plats. Jag får träna på att uttrycka mig både till personalen samt till ungdomarna. Detta är riktigt nyttigt för mig och något jag behöver jobba med inför min framtida yrkesroll. Det är en utmaning.

Känslomässigt har jag åkt en ganska rejäl berg och dalbana. Det har varit högt, lågt och loopar. Jag har känt mig frustrerad, ledsen, glad, trött, lyckosam ja allt möjligt. Redan. Nu hoppas jag på en helg, tre dagars ledigt, med en chans att få landa och smälta en del av intrycken för att ta nya tag på måndag morgon.