Wow säger jag bara.
Vilka samtal jag har fått se under dessa första dagar på min praktik. Vi är alla individuella och vi har alla vårt eget sätt att tala, så ska det vara. Sen finns det vissa ramar och mål förstås.
Jag har fått medverka vid en inskrivningsvecka, imorgon är fjärde och sista dagen för denna ungdoms inskrivning. Jag har fått äran att närvara vid två kontaktpersoners samtal med denne ungdom samt en förälder. Det är fascinerande och imponerande att se hur de närmar sig, hur de lirkar fram det de undrar över, hur de bemöter. Det är känsliga saker vi pratar om. De ungdomar som bor på detta behandlingshem har alla sina trauman med sig i bagaget och jag förstår att det krävs en hel del för att få deras tillit och medverkan.
Jag känner mig tacksam som får vara med om detta, att se en verksamhet så pass öppet, under ändå ganska lång tid. Jag kommer att lära mig massor.
Just idag, tredje dagen, var jag så otroligt fullmatad och så trött mot slutet av dagen. Jag orkade knappt tänka längre, eller bemöta eller reflektera. Det var mest bara fullt och tomt - igen. Det är så mycket intryck att jag knappt kan sätta ord på det över huvud taget. En rätt ovan känsla hos mig, som normal alltid är väldigt fylld av just känslor. Det jag kände mest var att jag nästan vill gå sönder i bitar av allt och jag kände mig ganska hudlös, som om minsta lilla motstånd skulle utlösa en jättereaktion.
Men, jag hann åka via mamma, äta, hämta dotra, komma hem, packa lite, natta lite och nu landa i soffan en stund..... Sängen befaller mig att komma nu dock, så det är dags att avsluta här, släcka ner och ta sig upp för trapporna....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar