tomhet

Regnet droppar ner utan för fönstret, jag har gosat upp mig i hörnet på soffan och fryser - igen. Jag tvingar mig att dricka vatten för jag kan inte bara hälla i mig te, jag måste få någon slags balans.
Jag har en stunds retreat, att bara få sitta här och göra ingenting. Slötitta på tvn, bara vara, själv. Landa, känna in. En micropaus från allt och inget.

Jag har svårt att sätta ord på vad som händer inom mig just nu. När jag är på praktiken, som tar mycket av min tid, är jag konstant i en terapeutisk miljö, observerar, kommenterar, tänker så många olika saker på insidan och det påverkar mig. Mer än vad jag tror kanske.

Parallellt med det pågår mitt privata liv. I mitt privata liv känns tiden knapp just nu. Jag önskar att jag hade mer tid för mig, mer tid för återhämtning, mer tid för min familj och mina vänner. Tid med kvalitet, närvaro. Jag jobbar på att hålla mig positiv, hitta lust och motivation. Jag jobbar för min träning, jag kämpar med min kost, jag försöker hålla liv i mina mål.

Samtidigt, väninnan vars far precis gått bort, väninnan som går igenom en enormt påfrestande period, vännen som ska flytta långt bort, vännen som blir pappa när som helst, väninnan som är nära depressionens avgrund, min mor & far och deras mående. Mitt i allt detta känner jag mig tillbakadragen. Jag är lite tom. Visst känner jag saker, visst skrattar jag, gråter, blir upprörd men ändå en del inom mig är tom. Tom och något mer som jag inte riktigt kan formulera än vad det är.

Jag tror att det bara får vara så just nu. Jag behöver bara vara.
Idag är det fredag och ikväll ska jag prioritera familjen och myset. Tända mängder av levande ljus, äta gott, varva ner......