KK-mila

Pyret följde mig på bussen in mot stan, närmare bestämt Aker brygge. En stunds kö för att få ut nummerlappen. Solen sken varmt på oss så vi satte oss på bryggan och njöt solen och samtal eftersom det var ett tag kvar till start.

Två gick starten, efter en dansuppvärmning som jag halvhjärtat var med i. Ganska många brudar på plats och många med fina märkeskläder och till och med fina solbrillorna på huvudet. En hel del hade valt att investera i årets tröja som gick i en lila färg.

Under milen hann jag med en hel del kändes det som. Första 2-3 km handlar det mest om att kroppen ska få vakna till och bli ordentligt varm. Sakta nedåtlut i stort sett hela första 2,5 km, till första vätskestoppet. Jag insåg att den här vägen ska jag ta mig tillbaka sen också. Fortfarande känns kroppen något stel och ovan vid att löpa men rätt ok. Efter 3 km börjar mer terräng och vi springer dryga 4 km längs med skogsvägar och nära havet. Skogsmiljön är vacker, träden har fortfarande kvar sin gröna härliga färg och endast några löv här och där har börjat ändra sin färg.
Jag förstod i efterhand att området jag sprang genom hette Bygdø.

Känsloregistret gick jag igenom, precis som vanligt, men något mer lightversion. Jag hade mina tvivel över orken, tankarna "jag är inte ens halvvägs än....". Blandat med jävlar anamma, glädje över att springa ett lopp i Oslo. Blandat med "varför gör jag det här, varför utsätter jag mig för det här egentligen". Den ballaste upplevelsen på hela loppet var ändå de sista 2-3 km, efter sista vätskestoppet. Jag hade bestämt mig för att sakta uppförslut kommer att kännas men jag springer så gott det går. Det gjorde jag och jag kom in i ett riktigt skönt flyt, flow. Första gången jag känt så någonsin när jag sprungit. Jag sprang inte fort men jag hade flyt och jag sprang om andra kvinnor.

Det var gott om folk i spåret hela vägen runt och blandat av typer, vilket jag var lite förvånad över på just 10 km sträckan. Kan vara så att norrmän är hurtigare än svenskar helg enkelt.

Sista biten mot målgången spurtade jag, det är en skön känsla. Pyret mötte mig i stort sett precis efter att jag kommit i mål, vilket var imponerande att hon sett mig över huvud taget. Maken hennes med de fyra tjejerna hade också kommit in. Jättegulligt av dem att ta sig in.

Energidryck intogs, goodiebag skulle hämtas. Det tog tid, det var många som skulle hämta sin goodiebag samtidigt som jag och det kom ett antal fula ord efter att ha stått där med idioter till kvinnor. Men, det var så mycket värt det för här snackar vi verkligen en goodiebag!

Sen stod champagne på schemat, som också ingick efter loppet. Den var riktigt god! Dessutom hittade jag en champagnelapp till på gatan så vi delade på två glas innan jag och Pyret tog bussen tillbaka. Ett tillfälle för reflektion och samtal dessutom.

Solen sken på oss hela dagen och det är jag tacksam för. Samt sällskapet.

Sen att middagen bestod bland annat av kungskrabba var verkligen lyx!