Så var det klart.
Lidingöhalvan är genomförd. Helvetes jävlar vad tungt det var. (Ursäkta svordomen.) Första tre (3) km gick helt ok, kändes bra. Sen började det bli lite tungt. När jag hade sprungit ungefär hälften började det bli riktigt tungt och sen blev det bara värre. Stigarna var bra, vädret var bra, benen var mindre bra. Det var så tungt. Jag kämpade verkligen, försökte hålla mig något sånär positiv i tankarna. Räknade ner i takt med skyltarna. När det var 5 km kvar var det vidrigt. Benen ville inte lyda mig. Det var till och med jobbigt att springa i nedförssluttning. Då är det illa. Jag gav inte upp iaf, jag skulle i mål, det fanns inget annat, även om jag skulle gå sista km. Jag gick och sprang, men jag tog mig i mål till sist. Det tog två timmar. Det var bland det värsta jag gjort, ärligt talat. Jag undrar i mitt stilla sinne hur i helvete jag ska klara dubbelt så lång sträcka nästa år.....
Nu är jag iaf klar. Jag är igenom. Jag har klarat min halvklassiker och det är jag riktigt stolt över. Jag har genomfört mina fyra grenar, jag klarade det! Weeeeeiiiiiii!
Nu blir det firande ikväll, med gott samvete. Wooohooooooo!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar