Åter till onsdagen. Det blev min tur och jag tog sats. Tack vare de fina individer som arbetar där så kändes det relativt tryggt att få ordet helt själv. Dessutom sitter vi i en stor ring så jag behöver inte ens stå upp inför alla. Jag hade förberett en liten komihåg lapp med punkter jag ville ta upp. jag berättade lite kring min upplevelse som praktikant, hur jag upplever svårigheter kring att "umgås" med ungdomar, hur jag gillat det terapeutiska spårket, vad jag sett och observerat mest under hösten, samt att jag även gick in på mina upplevelser kring att vara i de olika arbetslagen och mitt sätt att hantera de tre delarna profession, personlighet och privat.
Jag fick ett jättefint bemötande tillbaka. Att det varit roligt att lära känna mig i det andra arbetslaget och att det var en helt annan person när jag arbetade där mot att bara ses på konferensdagar. Jag fick höra att jag var modig som talade om mina observationer inför alla och att jag vågade stå för vad jag upplevde bättre med det ena än det andra. De fick ställa de frågor de kände kom upp efter att jag berättat.Jag är inte van att ha så mycket uppmärksamhet, att stå i centrum, men det var ok. Det var under en begränsad period. Dessutom fick jag en fin avskedsgåva. Jag avslutade med att lägga fram mitt intresse att få arbeta som vikarie om behovet skulle finnas.
Det var med en konstig känsla jag åkte därifrån strax efter 13. En blandning av lättnad, sorg, tomhet, saknad, glädje. Allt möjligt som snurrade omkring. Allt har inte hunnit landa riktigt än, kanske kommer det mer på plats nästa vecka när skolarbetet sätter fart på riktigt igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar