Energisläpp

Igår hade jag förmånen att ha ett sådant där riktigt äkta samtal. Egentligen två gånger kan man säga.
Först hade jag lyxmorgon med frukostbuffé på Strand hotell tillsammans med fina tjejen från min klass. Vi pratade i ett par timmar, konstant. Jag fick därifrån fascinerad av att äntligen gå till ett möte. Hon och jag brukar det, så det är inte just det att vi två lyckades, det är jag som inte är van att få till så många möten nu för tiden. Vi har flyt i samtalet, en dialog. Det handlar om att ge och ta. Vi är helt enkelt på samma nivå, det finns förtroende och ett utbyte. Något som jag uppskattar enormt mycket i en relation.

När jag väl, proppmätt, kom hem igen väntade ett två timmar långt telefonsamtal istället. Det var länge sen vi fick till ett sådant samtal sist. Under sommarens lov och semestertider har tidsbristen varit ett faktum, för att inte tala om alla öron och rörelser runt omkring.
Den här gången hade vi ett långt, djupt samtal. Efterlängtat. Små pusselbitar togs upp, vändes & vreds på, passade in och hittade sin låda med de andra bitarna. Jag kände mig något mer hel efteråt. Jag fick som extra bonus klarhet i saker jag subtilt bara känt av innan, jag fick hjälp från andra ögon att se något jag anat. Vilket energisläpp och samtidigt sorg....

Bäst av allt, så mycket lättare efteråt. Jag kände mig lätt hela kvällen, röjde runt som sjutton på jobbet, umgicks med familjen efter det. Höll handen med maken när vi gick på slängasopornapromenaden.