Trasiga nätter

Min son är bland det bästa som hänt mig, precis som mina döttrar. Tjejerna börjar bli stora nu, de är faktiskt 9 respektive 10 år i år, vilket i sig känns overkligt emellanåt. Men, den lille 3-åringen, han är mer intensiv än någonsin hittills just nu. Han fick en tröja av sin pappa under semester, trycket lyder ”Husets Herre” och det är passande.

Han vill helst styra, ställa och bestämma allting som har med honom att göra, och det blir ett jäkla liv om han inte får som han har tänkt sig. Jag blir rätt och slätt tokig på honom emellanåt, speciellt om jag själv är trött eller sliten, vilket förstås han känner in.

Senaste tiden har han haft dåliga nätter. Först och främst ska det sägas att jag personligen haft en del dåliga nätter, alldeles för många faktiskt. Jag brukar kunna sova bra till exempel på Gotland, men i år sov jag oroligt de flesta nätterna. Hade svårt att somna, vaknade av ljud, kände mig mörkrädd till och med.

Nu har vi lillkillen som har någon slags period av dåliga nätter också. Det innebär att han flera gånger vaknat när jag och maken kommer upp och ska lägga oss. Eftersom vi är trångbodda sover han i egen säng i ett eget krypin i vårt sovrum på vinden (vilket i sig är något som måste styras upp så snart som möjligt). Om vi har tur och han inte vaknar innan vi släckt lampan för att sova, då kommer han oftast över senare under natten, allt mellan 02-06. Att Leo kommer över till oss innebär att han tar med sin kudde och kryper upp mellan oss så jag och maken hamnar ute på kanterna. Sen ligger han där i mitten, husets herre, och han är inte stilla, han är oftast inte tyst. Gnäll, gråt och tandagnisslan är väl mindre vanligt i och för sig, men att han rör sig är ett faktum. Snurrar, vänder, vrider, sparkas, slänger ut en arm i ansiktet, you name it. Det vill säga jag kan inte sova.

Härom natten gav jag upp vid 4-tiden och gick ner och bäddade ner mig i soffan istället. 04.20 hörde jag små steg i trappan och ett MAAAAMMAAAAAA. Jodå, såklart han vaknat till så pass att han saknade sin mamma och letade reda på mig. Turligt nog somnade han i soffan den gången, jag tog trean, han tvåan. Kudde och filt och en order från mig att ”det är mitt i natten så nu sover vi lite till” funkade tydligen den gången.

Trasiga nätter är tortyr. Den saken är säker.