Maken och liten skjutsade in mig till Bergsgatan så var det bara en liten bit att gå ner till växlingsområdet, tillika starten, i närheten av Rådhuset. Jag kände mig pirrig och glad och förväntansfull. faktiskt. Dessutom hade jag sådan himla tur att jag träffade på en hel hög med trevliga tjejer vid min station, bokstaven P. Jag frågade om hjälp med chipet, fick hjälp att dra upp våtdräktens dragkedja, passade på att ställa lite andra frågor jag kom på. En dam kom fram och pratade med mig en bra stund direkt när vi hittat plats för våra cyklar. Hon berättade att hon och hennes man har kört triathlon i fyra somrar, den här blev det fyra stycken. De två damerna precis bredvid mig, kanske 10 år ynge än mig, de hade kommit på dagen innan att de skulle testa och därmed anmält sig. De tog jag sällskap med ner till starten. Då hade spöregnet som hastigt kom precis slutat.11.50. Start i vatten. Riddarfjärden vid Rådhuset. ca 19 grader. Andra gången i livet jag använder våtdräkt. Det kändes riktigt varmt jämfört med Vansbro. Lyxigt. Simningen gick bra, 750 m lång. Men jag var förbannad på sista sträckan för det var så jäkla guppigt i vattnet så jag fick kallsupar och vatten i både mun och näsa typ hela tiden.
Jag tog det lugnt under växlingen. Promenerade, fick av våtdräkt och badmössa. På med cykelskor, hjälm, linne, nummerlapp. Av med cykeln och iväg. Det var en bra cykelbana tycker jag nog. Västerbron är inte direkt att leka med men ändå den var ok. Det började spöregna under cyklingen. Riktigt ösa ner. Men det berörde mig inte. Jag mest log. Jag gillar att cykla i regn, så är det bara. Dock ramlade jag. Tänkte undvika alla vita linjer, vilket är riktigt jävla smart när man cyklar på blöt cykelbana, men så körde jag på en och det blev en rejäl krasch. Så nu har jag vurpat på cykel, i nedförsbacke dessutom. Det gjorde ont. Jag är enormt tacksam och glad över att jag inte bröt något, att jag inte slog i huvudet hårdare, att cykeln "bara" blev lite tillbucklad och måste in på verkstad men funkade att cykla i mål på. Jag hade väl kanske 2,5-3 km kvar till växlingsstationen.
Hur gick det med mig då? Jo skador högersida: blödande skrapsår på utsida av fotknöl, vad, lår, armbåge. Skrapsår på baksida axel ned mot rygg. En rejäl vadkaka, samt en rejäl sidan-på-rumpan-kaka. En smäll och lite blå nedre del på insida hand, mot handleden.
Dock så jäkla fokuserad på att jag ska runt! Bra uppslutning med sjukvårdspersonal dock. Det ska de ha cred för.
Växling lugn igen. Byte till löparskor, nummerlapp på magen istället för ryggen. Race belt är ett måste (tack Robban för lånet). Rejält öm i höger vad vid varje steg. Bara att bita ihop. Sprang och gick om vartannat mot Slottet och det lilla varvet i Gamla Stan. Många som hejade på där och de glada tillropen hjälper verkligen, peppar. Fick ett blödande skavsår på vänster häl (kanske skulle balansera upp min trasiga högersida...). Mötte dessutom två av de tjejerna jag pratat med tidigare. Kul! Så kom målet äntligen.... Efter knappa två timmar. Med ganska mycket regn, faktiskt mest hela tiden. Det var i alla fall inte jättekallt i luften utan i min smak perfekt, sisådär 18-19 grader.
Fina medaljen runt halsen. T-shirt hämtad. Promenad tillbaka mot Rådhuset. Lite snack med tjejerna. Ringde maken för hämtning. Packa ihop alla saker och promenera mot mötesplatsen.
Frös som sjutton i bilen på väg hem, men efter en lång varm dusch och med lite torra kläder blev det genast bättre. Nu sitter jag här. Rejält trött av den fysiska men mest den psykiska påfrestningen tror jag. Ganska öm, svider lite i såren. Men, glad stolt nöjd tjej.
Var det ansträngande?
Ja, simningen var mest att jag blev irriterad på alla småvågorna som skrivet. Cyklingen hade jag bra flyt i, även om jag fortfarande inte riktigt vant mig vid uppförsbackar. Jag kunde nog ökat tempot där lite. Löpning, i min värld alltid värst, men jag kommer att bli bättre på det!
Kommer jag att göra om det?
Det kan du ge dig faan på! Vilken stämning och vilken känsla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar