Funderingar

bild från Kulturskolan, Karlstad

Ibland när jag en dröm att få vara skådespelare, eller dansös. Vilken upplevelse. Tänk att få vara grymt jävla bra på att dansa, så bra att du kan resa runt och delvis livnära dig på det. Kondition, träning, en kick, ett bra gäng att genomföra det med. Sen förstår jag, liksom från dokumentären ”Medaljens baksida”, att kroppen tar stryk eller kan ta stryk av dansös som yrke.

Skådespelare då. Tänk att se ditt eget ansikte på omslaget, eller på en bioduk. Förstås jävligt bra och förstås snygg. Även om det också är ett slitgöra, säkerligen rätt påfrestande för utseendefixering. Att hela tiden vara jagad av press, inte kunna ha en dålig dag utan spekulationer. Det har sina för och nackdelar. Jag kan också undra om du som skådis blir lite lätt personlighetsförändrar. Tänk dig att du spelar en viss roll under en lång period, blir du inte en del av den personen då?

Som skrivet, allt har sina sidor. Det viktigaste är att fortsätta drömma, ha sina mål, kunna glädjas åt det lilla i livet. Se framåt men inte glömma vara närvarande i nuet.