Som diabetiker erbjuds jag att kontrollera mina ögon med
jämna mellanrum, då det på grund av annorlunda blodsockervärden kan skapas
extra blodkärl som kan påverka ögonen. Mellanrummen kan vara år mellan gångerna
till tätare beroende på hur ögonbottnarna ser ut.
Idag var jag där. Rutinen var något annorlunda mot när jag
var där senast.
Först och främst, de ropar aldrig upp en i tid, så enkelt är
det.
När det väl var min tur fick jag träffa läkaren direkt. Hon kollade först min syn, med glasögonen på. Jag klarade mig. Därefter droppade hon bedövningsmedel i ögonen, det sved rejält kan jag säga. Sen mätte hon trycket i ögonen. Det var tydligen också godkänt. Därefter nästa steg, droppar med pupillvidgande.
När det väl var min tur fick jag träffa läkaren direkt. Hon kollade först min syn, med glasögonen på. Jag klarade mig. Därefter droppade hon bedövningsmedel i ögonen, det sved rejält kan jag säga. Sen mätte hon trycket i ögonen. Det var tydligen också godkänt. Därefter nästa steg, droppar med pupillvidgande.
Från läkaren till en ögonsjuksköterska för fotografering av
gula fläcken. Förr i tiden, då hette det just precis ögonbottenfotografering på
kallelsen, och det innebar precis det. Ögonbottnarna fotograferades med
pupiller så stora som de bara kan bli. Det gjorde ont i hjärnan att få ljuset rakt
in kan jag säga. Nu för tiden är det betydligt bättre, ingen blixt alls utan
jag behöver bara titta in i en maskin, titta på ett kors och hålla stilla en
kort stund. Färdigt! Så får läkaren bilderna direkt digitalt på datorn.
Sista steget, åter till läkaren. Denna gång tittade hon
själv på ögonbottnarna med sin manick. Jag behöver bara luta haka och panna mot
en ställning så tittar hon runt med ett litet ljus som inte är allt för
obehagligt. Sen är det klart!
Jag klarade mig för ett halvår framåt igen. Hade jag haft
försämringar hade jag fått behandla med laser. Det var en mardröm första gången
jag gjorde det. Trots bedövning. Maskinen lät och det stack till när lasern
sköt. Nu för tiden, mer finjusterat. Det är smärtfritt, än dock något
obehagligt och något grusig känsla i ögat efteråt.
Det finns många anledningar till att sköta sin diabetes, det
luriga med diabetes typ 1 som sjukdom är att om jag inte sköter mig nu kommer
jag få lida för det längre fram, det är först år senare som komplikationerna
uppkommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar